Jag har läst
Den hemlige kocken tidigare, och i den boken får man veta en hel del om hur det går till i matindustrin, men den boken fokuserar kanske mest om tillsatser och dess effekter när det kommer till kritan. Sen inbillade jag mig att jag också hade läst
Äkta vara, men si det har jag nog inte. Däremot vill jag väldigt gärna läsa både den och
Döden i gryten - och tillsammans med
Matens pris och
Godis åt foket skulle man kanske kunna säga att dessa böcker nog bildar en fin liten väckarklocka kring mat och ätande...
Matens pris handlar mycket om hur det går till i tillverkningsledet. Man berättar om odlingen av pangasius i Vietnam; om hur fiskorna ligger så tätt inpå varandra i bassängerna (snittet är 53 fiskar per kvadratmeter ytvatten men i värsta fall kan det vara uppemot 100 fiskar) så att det blir sjukdomsutbrott som man snabbt häver med antibiotika - och i vissa fall tar man till antibiotika för säkerhets skull (och det vet vi alla hur smart det är, eller hur?). Fisken föds upp på foder som består till viss del av fiskmjöl - och i slutänden betyder det att det går åt mer fisk att föda upp en pangasius än vad odlarna får ut. Den fisk som används till fiskmjöl är den fisk som lokalbefolkningen äter. Haken är bara att det blir allt svårare att få tag i fisken och det drabbar -
naturligtvis - främst de fattiga i Vietnam som använder fisken som sin viktigaste proteinkälla. I Sverige sägs att man bara köper in pangaius från odlare som använder godkända metoder, men författarna bakom
Matens pris visar att det inte alls är så enkelt.
I
Matens pris kan man också läsa om sojabönsodlingar i Brasilien. Odlingar som besprutas med parakvat - ett bekämpningsmedel som är akut giftigt och som dödar både människor och djur. Medlet används för att snabba på processen vid skörden, vilket ju i sin tur betyder att vinsten ökar. För bönderna i Brasilien finns inget annat alternativ än att använda giftet; de behöver sin inkomst och de har inget att sätta emot när marknadskrafterna kräver en fortsatt användning. I Brasilien odlar man inte bara soja, man producerar också mycket nötkött. Kött som saluförs under beteckningen
Naturkött, och marknadsförs som kött uppfött i harmoni med naturen - man ska se framför sig bilden av djur som strövat fritt, druckit ur bäckar och ätit gräs... Visst. Fast enligt den här boken är gräset besprutat med 2,4-D, vilket är ett gift som tidigare ingick i hormoslyr och som förbjöds i Sverige för att det är så giftigt och orsakar cancer.I Brasilien besprutas ängarna med ett medel som människor blir sjuka eller dör av. Och så betar boskapen av gräset, djuren slaktas och köttet säljs som ett särskilt naturligt och harmoniskt kött... Håll i mig! Det är ju så knasigt att man knappt tror på det...
Ja, ni begriper poängen med boken, eller hur? Ovanstående är bara ett par exempel ur boken. Det finns många fler, med ingående resonemang om orsaker och konsekvenser. Jag ska inte påstå att det är en lättläst bok - det är en hel del detaljer kring kemi och världsekonomi och miljö som kanske inte är så himla vardagsnära och enkla att genast ta till sig - men det är en bok värd den tid man lägger på den. Och jag tror att vi faktiskt är betjänta av att läsa och ta till oss de fakta som vi får i böcker som den här (och de böcker jag nämnde tidigare). Sen behöver man förändra detaljer i livet. Sluta handla mat som produceras under sjuka förhållanden. Det är obekvämt och otrevligt, men det är nog vad som krävs om vi i framtiden ska ha en hållbar livsmedelsproduktion. Och vill vi ha en livsmedelsproduktion i Sverige som livnär oss även den dag vi är avskurna från omvärlden på grund av naturkatastrof, krig eller askmoln i luften - då måste vi även sluta köpa importerat jox om det finns svenska alternativ...
Läs! Jag lånade på biblo, och säkert har ditt bibliotek ett ex till dig! ;-)
